Till min baby, om jag hade nån

Ja, jag ska lyssna på sömnpodcast nu. Jag ska göra det helt oförberedd på att vara ensam. Tänk att kärleken vägrade lyda. Jag skrek åt min kärlek att följa med men han ville inte.

Jag vill egentligen inte titta in i en skärm. När man är olycklig eller kär så vill man fortsätta en sådan mening med "utan i dina ögon". Det är sant. Skärmen gör mig alldeles rutten, jag kan knappt stå upp. Allt inuti mig har ett gråbrunt lager av sorg. Sorgen luktar gammalt tandkött och någonting surt och vattnigt. Jag kan inte sova. Det kunde jag inte tidigare heller, men nu är det inte ens lönt att försöka. Varje ruttet steg dånar av sorg. Det hade varit normalt om han älskade mig, intalar jag mig själv.

Vi var aldrig lika, intalar jag mig själv. Han är lik många andra men inte mig. Jag hade velat att hans mamma gav mig en kram. Jag höll på skriva kyss. Jag hade velat att mitt andra ex gav mig en kyss. Han som sa att han ville skaffa barn med mig. Sedan slutade han vara kär i mig och då tog det slut. Nej, han slutade inte vara kär. Han tyckte bara inte om mig från början. Jag tyckte inte om honom heller, men jag ville försöka. I mitt senaste äktenskap hade jag inga åsikter. Jag gjorde mig beredd på att inte ha några åsikter. En reel på instagram förklarade att ett liv som är åsiktslöst betyder kärlek, så därför valde jag att vara neutral. Men ilska är romantiskt och jag vill inte leva på en asfaltsväg med en man som snickrar ihop byrålådor åt mig. Jag vill leva tillsammans med en man som tittar på mig.

Jag hörde köpenhamn på radion imorse. KPH. Och jag ville inte åka dit för att ligga med mitt ex. Det är en fruktansvärd tanke att ligga med mitt ex, just nu, eftersom han inte skulle vilja ligga med mig. Jag är inte särskilt intresserad av hans kropp men det är traumatiskt ändå.