kluck kluck

Är hemma hos farmor och farfar. Deras inredning påminner om ett väntrum på en ungdomsmottagning. Ett tyst, hemtrevligt rehabiliteringscenter. Vill lägga mig och sova i deras parfymfria tvål, dricka varm mjölk på deras slipade bord. Rummen luktar barr. Farmor serverar blåbärspaj och kluckar när någons sked gnisslar mot porslinet. Det är allt som hörs i hela vasastan. Ro. Ordet ro. Jag tänker på det vid bordet. Ro ro ro. Avskildhet. Farmors sätt att göra paj. Att hon då inte återhämtar sig från något utan redan är återhämtad. Hon är färdig med det. Luften är varm och ren som i skogen.

I farfars mörkblå rum finns en vedugn. Han kallar sitt rum för ”jungfrukammaren” och jag undrar om han skojar om att ta oskulder därinne eller vara en själv. När jag speglar mig i hans fönster ser hyn gul ut. Min näsa är inte för rund, tänker jag, den är böljig och mjuk, rokoko. Mina ögonlock ger mitt ansikte ett lugn. Jag blir besvärad när jag ser den blänkande metallpluppen i öronbrosket. Den ser sjabbig ut. Pubertal. Jag önskar att jag inte hade sett den.

I bokhyllan står en enda bok som heter ”universum på glänt”. Farfar babblar på om kvantfysik. Jag lyssnar och dricker kaffe i djup marinblå kopp. Jag är disträ, tänker på metallpluppen igen. ”Är jag dum?” vill jag fråga honom. Men jag vet att han hade svarat nej. Jag är faktiskt lite dum. Inte jättebegåvad men det är inte heller poängen. Jag tänker på att jag hade ett moment of weakness där jag ville skriva en roman som hette "det första jag gjorde hemma hos honom var att kissa i hans dusch". Jag vill inte kissa i farfars dusch