Jag vill knulla Giovanni

Titta på tanterna på slussen. De ragglar i rulltrappan med pyttesmå steg som om det skulle dö när som helst. Jag vet inte varför de fortsätter gå. Jag vickar också, men trängs förbi de långsamma. Jag vickar för att jag har klackskor. Jag tappade bort min nyårssko mellan Odenplan och Stureplan. Jag är trött på att vara där nu, jag är trött på att vara äcklig, men jag orkar inte hitta en Giovanni. Min kollega har en italiensk pojkvän som heter Giovanni. Och jag hade också velat vara tillsammans med honom men jag orkar inte. Jag orkar inte tänka på mitt utseende. De nya klackskorna är ljusa och kalla, som aluminium mot fötterna. Allt får mig att känna att jag hör hemma på Hötorget. Utan att tänka känner jag att jag hör hemma där. Folk vet inte att jag tänker på pilateshållningen. Hela tiden. Jag känner den alltid innerst inne. Jag är en älva, säger korten. Jag ska sprida glädje. Jag tänker på min pilateshållning nästan hela tiden. Mina skor lyser som alliminium ut på världen. Världen är frusen. Den frös ungefär för fyra månader sedan. Och som en älva åker jag skridskor i de här skorna. De är vita, klackarna, precis som skidskor. Och jag glider ifrån de jag älskar. Frivilligt, i mina skor. Glider ifrån tanterna, eftersom jag äcklar dom. Jag äcklar dom. Jag äcklar allihop, och jag känner mig skyddad för att jag gör det. Gud tickar på här bredvid mig. Jag åker ifrån de jag äcklar, för att kunna sprida glädje mellan Odenplan och Stureplan. Jag försöker tänka på hållningen. Huvudet som en brysselkål och axlarna som hänger från huvudet, två stora palmblad som hänger. Som en tjej från en saga. Jag är så trött på att vara äcklig.