En stund på jorden

Det känns som att jag befinner mig på Arlanda. Det känns som att jag jobbar på Arlanda och alltid har gjort det. Att jag är en smutsig, tyst figur som jobbar i en kiosk på Arlanda. Och att konstiga saker händer mig när jag jobbar där. Sci-fi saker händer. Klockan stannar ibland. Om jag snurrar på ett hjul så snurrar det åt andra hållet. Världen är en tunn plats. Den var tunn när jag vaknade imorse. Att titta ut i sovrummet kändes som att blicka tillbaka i tiden. Jag gick till jobbet och satte på mig ett förkläde som matchade mina läppar. Sa till kollegorna ”jag testar en ny look idag”. Den ena kollegan heter Thea. Hon förföljer mig. En gång när jag dygnade så träffade jag henne. Vi gjorde mochalatte tillsammans. Jag satt ner på en bänk och åt ost medan hon gjorde någonting viktigt. Idag träffades vi igen. Jag önskar att jag var mamma åt en nästan fullvuxen ung kvinna. Jag skulle vilja hjälpa henne med skoluppgifter. Jag skulle vilja säga ”Jag vet att du har två stycken prov den här veckan, men försök att tänka bort det andra provet framtill det första provet är gjort”. Det kändes nästan som att jag hade en dotter idag när jag pratade med Thea. Världen känns så snäll mot mig när hon stod bredvid. Jag vill ha ett dotter som har ett matteprov och jag vill få vara hennes mamma. Jag har aldrig tidigare velat ha en dotter. Jag har velat vara en dotter mycket mer än jag har velat ha en dotter.

Imorse vaknade med meningen”du är en hora som förtjänar att dö” och jag menar det. Jag håller fast vid det. Jag vet inte vem som är horan. ”Din jävla hora, du förtjänar att dö”,. När jag tänker den meningen så försvinner allt mitt självhat. Det är skönt att tänka det, om och om igen. Idag sa jag ”Försök att tänka bort matteprovet. Fokusera bara på historian.” Thea svarade ”Nej, du förstår inte, jag måste tänka på matten. Jag ligger sååå efter”. Och då sa jag ”Nej. Nu fokuserar du på historian”. Och hon sa ”Okej, men vi måste sluta prata om det här nu, jag orkar inte tänka på provet”. Det kändes som att jag satt på toppen av ett hus och tittade ner. Den tysta natten. Inatt kommer du bli min igen.

Meningar cirkulerar inuti mig. Det dyker upp ord. Dolda budskap. Till exempel: Du är hård som is och jag är mjuk som snö. När Ola Magnell sjunger ”En stund på jorden” känns det som att du kommer att bli min. Det känns då här:

Du kommer att bli min igen.

Det är inget påstående. Men jag känner det. Som att tro på Gud. Det är en känsla. Jag tror när jag känner:

Inatt kommer du att bli min igen.

Jag resignerar när jag hör Ola Magnell sjunga ”En stund på jorden”. Resignation är mitt nya favoritkoncept. Det är ett vackert ord och en grundprincip när man talar om erotik. Jag resignerar till Ola Magnell. Och det känns som att jag gifter mig. När Ola Magnell höjer blicken lite och tar i. Han springer inte runt på scenen, han bara står där. Höjer blicken. Han sjöng ”En stund på jorden” och sedan dog han.  Den videon finns att se på Youtube. Jag vet inte hur jag ska få tag på lunch idag. Ola Magnell och jag.

Håkan Hellström och jag är inte gjorda av samma kött och blod, men vi har ingenting emot varandra. Vi skulle behöva regler om vi gifte oss. När man börjar sätta upp regler vet man att något är fel.