dikten heter du ser fri ut

jag saknar det ibland

att vakna lite

inte vakna som vanligt

bara öppna ögonen

vara kvar i slumret

inte veta var i tiden jag befinner mig

ha oljig blick

sömnen har limmat fast ögonfransarna i varandra

det kittlas att titta

han är så fin

”jag vill ha vitt bröd! ge mig!”

”sånt som fluffar i munnen! ge mig!”

jag är groggy

skedar med smältpunkten

jag ska upp

äta något vitt

bli lätt

klä mig franskt

”pain blanc! donne-moi!”

inget vasst kvar runt ögonen

alla linjer borta

han har tvättat bort dom

ett varsitt rosa moln på vardera kind

får jag ha

när vi går ut på promenad

jag lånar en halsduk

den luktar cigaretter och vanilj

jag älskar dig

säger jag

du ser fri ut

säger han

frihet måste leva utspritt

för att inte dö

utan sammansatt kärna

omöjlig att spåra

det vet inte han

han tror att vi är fria

för att vi älskar

vilken värdelös

liten man