Det är Gud

Gud finns i detaljerna, säger Norén. Eftersom jag inte ser mönster och färger blir jag rädd för att jag aldrig kommer att möta Gud. Kyrkan säger att Gud är kärleken och kärleken sitter inte i detaljerna. Jag tror inte att detaljerna bär upp helheten. Jag tror att helheten finns för att detaljerna är värdelösa. Jag tror att detaljerna är ångest. Pura Rasa säger att man ser sin skyddsängel i "det lilla". Vilket lilla? Vem behöver man vara för att få syn på det lilla? Jag har svårt att minnas kärleken. Jag har svårt att minnas i allmänhet. Saker forslas bort med de bekanta. I kulturen. Och det hjälper inte att det är vinterstorm. Jag får ont omkring mitt hjärta. Det känns som att det ligger i en obekväm skål. Igår var det fredag och ingen undrade var jag var någonstans. Folk hade fullt upp med varandra. Min mamma tjatar om stringhyllor. Varför berättar ingen om Guds syskon? Har han några? Jag vägrar att skriva hen när jag pratar om Gud. Killen som arbetar i garderoben på Tennstopet berättade för Ludvig Köhler att det finns vissa stunder när sorlet i resturanglokalen upphör helt oförklarligt. I några sekunder tystnar allt, för att sedan börja bullra igen. Man vet inte när det kommer att tysta eller varför, men när det tystnar är det Gud.