Annan dag för kärlek
- ella
- 26 dec. 2024
- 2 min läsning
Det är annandag jul och jag har någonting märkligt i kroppen. Sorg. Jag åt ur en skål precis. Jag åt majonnäs, bland annat. Jag sitter på ett museum, det är det andra museumet jag har varit på idag. Jag försöker ta hand om mig, genom att gå på museum och betala pengar för mat. En vacker, ung man kom fram precis och frågade om jag var på väg att gå. Jag ryckte på axlarna, suckade och sa ”Jo.” Sen ryckte jag på axlarna och suckade igen. ”Jo”.
Han hade vackra ögon. Stora ögon. Välformat ansikte. Mannen sa ”Det är inte meningen att köra iväg dig, vi kan sätta oss någon annanstans” och då tog jag mina saker och gick. Nu sitter jag inne i ett kuddrum på moderna museet. Det känns som att jag kan blicka ut över resten av mitt liv här inne. Jag önskar att hela världen tystnade. Jag önskar att det gick att spola fram tiden till ett första samtal. Ett nytt första samtal. Ett första samtal på länge. En ny tid. Jag förstår. Du förstår. Vi ler i armvecken. Bryr oss om varandra. En ny tid för kärlek. Jag vill le i armvecket. Småle i telefonhögtalaren. Träffas för första gången. Höras för första gången.
Det är svårt att hitta människor man vill ha sex med. Det räcker inte att bara vilja ha sex med någon. Man måste vilja mer, för att ha sex. Man måste säga
Du kan lita på mig
För att ha sex med den man vill ha sex med. Sex är ljus i ett rum som vi går i. Ljuset som inte går att se. Går inte att se igenom. Jag sitter i ett kuddrum på moderna museet och på TV:n i kuddrummet sjunger dem ”Festens ko, Mary-Lou”.
Alla äldre kvinnor med dålig hållning ger mig sorgekänslor. Ingen av platserna jag befunnit mig på idag har jag tyckt om. Förut sa jag att varje relation var en plats. Idag säger jag:
Varje människa är en plats.
Jag trivs inte på min plats. Jag vill aldrig att den här texten ska ta slut. Jag vill aldrig avsluta meningen. Nu gjorde jag det ändå. Mitt mål för dagen är att hitta en dator.
Alla kommer att klara sig. När jag åt min första tugga av matskålen så vaknade ett djur till liv inombords. Ett djur som blev hungrig och började äta. Efter några minuter blev djuret mätt. Varje gång jag blir mätt får jag ont i ryggen. Jag funderar på någonting medan jag skriver, och jag vet att jag kommer sluta fundera när jag slutar skriva. Allt börjar att kännas som en feberdröm. Jag funderar på det första samtalet. Att träffas för första gången. Funderar på det där livet jag hade en kortis.
Comments