smutsiga oskulden

Två ljusgula pojkkroppar som luktar damm. Utan finnar i ansiktet. Inget pigment i håren. Bara blåa blöta läppar som trycks mot varandra. Blytunga underläppar. Blåa, som dryper. De båda mår illa när de skiljs åt.

Första gången jag hade sex kände jag så. Jag luktade illa. Stank. Kroppen var ett stycke bultande kött som kunde svettas i flera dygn. Organen var blodfyllda och ömma, hängde på testar utanför kroppen.

Jag älskade tjejen jag hade sex med. När hon kysste mig tänkte jag "jag vill andas din höga luft. jag vill trampa i dom daggiga stigar där du vandrar", utan att ha läst dikten tänkte jag så.

Den första killen jag hade sex med tittade mig inte i ögonen. Han höll en stadig hand över min mun när jag sa att det gjorde ont, och sen kom han inuti mig och log. Jag kände mig övervinnelig. Jag ville inte krypa in under ett täcke med honom och spendera ungdomen där. Min kropp saknade blod. Den var odödlig.

Jag flyttade in min säng i anias rum igår natt så att vi slapp sova själva. Jag vaknade av att en elektriker pickade mig på axeln. Han sa att jag behövde utrymma lägenheten. Då gjorde jag det. mitt Huvud är inte ockuperat av något särskilt förutom min hemlighet jag inte kan berätta om. Jag har inte tänkt på länge. Jag försöker komma på vad jag skulle ha tänkt på. Kanske min ångest över livet.

Mitt på natten för en vecka sedan snubblade jag in i göteborgs främsta kulturarv: markus erikssons borttappade klistermärksbok. Jag hittade den! Jag har satt upp varje klistermärke på insidan av vårat badrumsskåp och när jag borstar tänderna tänker jag på varje märke, de säger ingenting om någonting förutom om hur kul det är att vi hittar saker från varandra och klistrar in dom i våra hem