Bbys händer

Vaknade med meningen "jag kan inte göra något annat än att dra in honom i mörkret, mörkret är vad som finns". Jag behöver inte ursäkta mig men jag ursäktar det med att jag läser Lars Noréns dagböcker (som jag iofs har glömt på en second hand butik på Hornsgatan) och att jag kanske fortfarande är full. Och olycklig. Jag är olyckligt kär och kommer alltid va. Olyckligt kär är det enda neutrala humöret, eftersom kär alltid är +10 och olycklig alltid är -10. Så är det. Igår åt jag en keylime pie och två äppelpaj, två kycklingburgare och en milkshake. Och nio lökringar som jag doppade i mjukglass. Man tror att man ska dö av lycka. Man tror att man aldrig har varit lycklig i hela sitt liv tills han sitter i taxin och gråter. Jag grät i hans hand. Jag älskar hans händer. Jag vill stå och hänga på hans axel med blicken fäst på hans händer. Vill bygga ett bo i de händerna. Bli till i dom. Slicka och suga på dom tills de smälter. Jag har glömt alla Lars norens dagböcker på en second hand på Hornsgatan. Hornsgatan har så mycket mörker. Vi ska vara på Gotland någon gång. Jag och min älskling. Jag ska komma springandes som om jag sprang ned för en brant backe av gräs och han kommer först inte tro sina ögon.